SVENSKA BISTåNDSORGANISATIONERS DUMHET




Ur Sydsvenska Dagbladet 050427:

Om kompostering är så bra för miljön och vid odling, vilket miljö- och kompostetablissemanget hävdar, varför har då inte biståndsorganisationerna sedan länge vräkt ut kompostbehållare i stora antal till världens svältande befolkning??? Kompostexperterna kallar t.o.m. kompostmyllan för det "svarta guldet"!



Jag har under många år försökt komma med förslag till svenska biståndsorganisationer, däribland främst SIDA, men alltid mötts av motstånd. SIDA är inte intresserade av förslag utifrån, utan lyssnar endast till sina egna anställda så kallade "experter". Jordiseringsmetoden skulle kunna öka skördarna samt minska smittspridningen i u-länderna - men SIDA är inte intresserade av denna enkla lösning på problemen.
Ett argument jag ofta också möter är att "vi vill inte påtvinga lokalbefolkningen några metoder som kommer utifrån, vi vill uppmuntra till användning av deras egna lokala metoder." En sådan åsikt leder knappast till någon utveckling, utan är ett skandalöst slöseri med svenska biståndspengar (och med svenska skattepengar).
Ett exempel är Afghanistan, där man inte har någon sophantering alls utan gör som vi gjorde på medeltiden, dvs kastar ut avfallet direkt på gatan.
Tänk om man skulle ta den biologiska delen av avfallet i ovanstående bild och borra ner i jordlotten utanför sitt hus? Hur många smittor skulle då inte undvikas, och hur mycket renare skulle området inte bli? Man skulle även kunna bedriva odling på sin jordlott, och bli självförsörjande med grönsaker - men denna lösning är man inte intresserad av, eftersom den kommer "utifrån" och inte från "lokalbefolkningen på gräsrotsnivå".
Det är idag livsfarligt att till svenska biståndsorganisationer komma med förslag på metoder som kan användas i u-länder, eftersom man riskerar att kallas nykolonialist.
Tydligen vill svenska biståndsorganisationer att hjulet ska uppfinnas två gånger...

För ett par år sedan skrev jag till Göran Persson och föreslog maximalodlingsmetoden som bot mot världssvälten, och fick svar enligt brevet nedan. Sedan skrev jag till SIDA (se brev nedan) som påstår att de kontaktat sitt regionala program för markvård och livsmedelssäkerhet i Nairobi. Dessa har fortfarande inte hört av sig. Det har nu gått tio år. Och de svenska biståndspengarna fortsätter att rulla ut i världen...




Angående nedanstående artikel:
Det enda som är riktigt i nedanstående debattartikel/insändare är att det är helt lönlöst att försöka påverka mig - såklart, jag vet ju att jag har rätt. Sedan hjälper det inte hur många och fina akademiska titlar insändaren än är undertecknad med. Insändaren visar bara på det svenska miljöetablissemangets försök att sätta stopp i utvecklingens hjul och att värna om de egna kompostforskningsanslagen.



Under årens lopp har det publicerats många insändare liknande denna.
Det är märkligt hur människan i alla tider alltid först har motarbetat nya idéer.


KATASTROFEN I SYDOSTASIEN
återigen visar det sig att jordiseringsmetoden är den enda tänkbara lösningen om man vill undvika smittospridning och epidemier. Vad gör man med de omkomna människorna i sydostasien; jo man gräver djupa massgravar för att undvika uppkomst av dödliga smittospridningar. Att låta kropparna ligga kvar ovan jord (=kompostering) skulle ha fått ödesdigra epidemikonsekvenser för hundratusentals människor.


BREV FRÅN KINAS AMBASSAD



Från Sveriges regering och SIDA fick jag, som ni kunde läsa här ovan, ett mycket svalt svar. SLU är dessutom direkt emot mig. Från Kinas ambassad visade man dock ett helt annat intresse. Tyvärr har jag inga forskningsanslag, och kan därför inte översätta allt mitt material till engelska.






Nytt!

Tyvärr den enda miljöminister som någonsin visat intresse för jordisering....








Tillbaka till -sidan.